Dilemma

Jag börjar det här inlägget som jag slutade det förra, med etiska dilemman...

Efter att ha läst Bente Svennings bok "Vad berättas om mig" har jag börjat fundera kring hur vi dokumenterar hos oss, och framförallt barnens möjlighet att påverka dokumentationen.

Förra veckan skulle jag filma barn i samspel för att visa för mina kollegor på vår ICDP-mentorsträff. Jag såg några barn som hade en spännande lek och frågade dem om jag fick filma dem. Resultatet blev att leken kom av sig, några sa ja och började busa framför iPaden, och några sa nej och gick iväg! Min goda tanke, att ge barnen chans att påverka sitt deltagande i dokumentationen gjorde pannkaka av alltihop... I efterhand kan jag tänka att jag kanske hade kunnat filma "i smyg", för att sedan när leken tagit slut samla barnen, visa dem filmen och fråga om jag fick visa den för mina kollegor.

Istället återföll jag i gamla mönster och hittade en annan spännande lek som jag filmade utan att fråga och därför fortsatte leken länge. Jag hann sluta innan leken tog slut så jag kunde inte utan att störa fråga barnen om de ville titta på filmen med mig och om jag fick visa den och på kvällen visade jag filmen för kollegorna utan barnens tillstånd...

Det som ändå hänt i mig är att jag kände dåligt samvete över hur dokumentations-situationen blev och att jag tillsammans med de som såg filmen tog upp och diskuterade möjliga  lösningar. Det är ett dilemma att fråga om tillåtelse att dokumentera men samtidigt inte störa eller avbryta det som dokumenteras. Att fråga efteråt är ju en möjlighet, men då måste både barn och pedagog vara kvar och vara intresserade av att titta på dokumentationen...

Hur gör ni? Har ni ändrat era tankesätt och ert handlande efter att ni börjat den här kursen?

Yippiii....

Nu har vi fått en bärbar projektor med tillhörade duk så vi kan titta på våra dokumentationer i storbild tillsammans med barnen!!!
Innan vi fick vår iPad tog vi kort med digitalkameran och så var någon tvungen att ha/ta tid att gå in i personalrummet och ladda ur dem till den externa hårdisken och sedan skriva ut dem... och sedan kunde vi reflektera tillsammans med barnen! Hade vi tur och tid kunde det ske samma dag, och annars kunde det gå flera dagar innan reflektionen blev av.
Sedan kom paddan, och då blev det lättare. Nu kan vi direkt titta på bilderna med ett gäng barn och prata om vad vi ser och nu blir det ännu bättre...
Med projektorn kan vi titta på bilderna direkt på duk och prata om vad vi ser, och alla som vill kan vara med. Det ska bli spännande att se hur barnen reflekterar kring dokumentationen. Dock har jag fått en hel del tankar från Svenning om barnens möjlighet att välja om de vill vara med eller inte, så det får vi fundera på hur vi ska hantera.
Det känns som att för varje steg framåt, som ska göra den pedagogiska dokumentationen lättare får jag också fler frågor och funderingar som gör det svårare...